Introduktion

Det här är Europaparlamentets delegationer

Europaparlamentets delegationer är officiella grupper av ledamöter som upprätthåller och fördjupar relationer med parlament, regioner och organisationer utanför EU.

På så sätt fungerar delegationerna som parlamentets viktigaste länk till andra lagstiftande församlingar.

I samarbete med parlamentets utskott och ledamöter som stöder demokrati och mänskliga rättigheter utanför EU:s gränser stärker delegationerna Europaparlamentets ståndpunkter.

Delegationerna utövar parlamentarisk diplomati genom regelbundna diskussioner. De främjar på så sätt även EU i allmänhet och uppmuntrar sina partner att respektera EU:s värderingar och intressen.

Interparlamentariska sammanträden

Delegationerna anordnar interparlamentariska sammanträden med folkvalda företrädare från länder utanför EU. På så sätt får partnerna möjlighet att diskutera frågor med varandra personligen.

Sammanträdena brukar hållas en eller två gånger om året och varar oftast några timmar eller dagar.

De äger rum växelvis: vid ett möte reser ledamöterna till det andra parlamentet utanför EU, och vid nästa tar de emot sina gäster i Europaparlamentet.

När ledamöterna reser utanför EU för dessa möten försöker de också träffa personer utanför värdparlamentet och besöka EU-finansierade projekt.

Diskussioner i Bryssel och Strasbourg

Delegationerna håller också sammanträden i Bryssel och Strasbourg, för sig själva eller tillsammans med andra delegationer eller utskott.

Dessa korta sammanträden gör det möjligt för delegationerna att planera sina interparlamentariska sammanträden och diskutera situationen i sina partners länder.

Delegationerna bjuder ofta in gäster utifrån för att hålla presentationer och föra diskussioner med ledamöterna. Många talare arbetar för andra EU-institutioner - oftast Europeiska kommissionen eller EU:s diplomattjänst - eller för ambassader eller universitet.

Ibland bjuder delegationerna även in gäster som annars kanske inte skulle kunna göra sina röster hörda, till exempel medlemmar av den politiska oppositionen eller människor från det civila samhället.

De 45 ständiga delegationerna

Europaparlamentet har för närvarande 45 ständiga delegationer.

Detta antal fastställdes genom ett beslut "om antalet interparlamentariska delegationer, antalet delegationer till de gemensamma parlamentarikerkommittéerna och antalet delegationer till de parlamentariska samarbetskommittéerna och till de multilaterala parlamentariska församlingarna".

Detta beslut, som antogs i april 2019, innehöll en förteckning över de delegationer som skulle vara verksamma under den nionde valperioden (2019-2024) och en beskrivning av hur de skulle grupperas i regioner.

Delegationernas fördelning kan variera avsevärt mellan olika valperioder. Exempelvis fanns det en enda delegation för Albanien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro och Kosovo under sjunde valperioden (2009-2014), men sedan mitten av 2014 täcks dessa länder nu av fyra separata delegationer.

Parlamentet kan också när som helst besluta att skicka officiella grupper av ledamöter till länder utanför EU som en reaktion på den politiska utvecklingen eller för att delta i konferenser eller andra evenemang.

Sammansättning

Alla delegationer har samma struktur: en ordförande och två vice ordförande, som väljs av delegationens ledamöter.

Alla ledamöterna i delegationen utses av Europaparlamentets politiska grupper så att varje delegations sammansättning återspeglar den övergripande politiska sammansättningen i parlamentet.

Varje ledamot av Europaparlamentet tillhör en ständig delegation. Några tillhör fler än en.

Det är vanligtvis de största delegationerna som deltar i parlamentariska församlingar, där flera parlament samlas.

Det finns t.ex. 78 ledamöter i Europaparlamentets delegation till det forum som två gånger om året samlar alla parlament i staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna).

Det är dock ovanligt med en så stor delegation. De flesta av parlamentets delegationer består av 20 ledamöter eller färre. De minsta har endast åtta ledamöter.

Bestämmelser

Delegationerna måste följa strikta bestämmelser som fastställs i flera dokument och beslut.

Två artiklar i parlamentets officiella arbetsordning handlar om delegationer. Dessutom gäller många av utskottens regler även för delegationerna.

I sitt senaste beslut om antalet delegationer förtydligade Europaparlamentet också vissa förfaranden. Där beskrivs det hur utskotten och delegationerna bör samordna sig sinsemellan, även när de är på resande fot.

De mest omfattande bestämmelserna för delegationerna finns i ett officiellt dokument som kallas Genomförandebestämmelser för delegationernas arbete och tjänsteresor utanför Europeiska unionen.

I denna text anges det allmänna syftet med parlamentets delegationer, nämligen "att bibehålla och förbättra kontakterna med stater som traditionellt sett är Europeiska unionens partner [och] främja de värden som Europeiska unionen bygger på".

I bestämmelserna beskrivs även hur parlamentets delegationer ska ta hänsyn till parlamentets ståndpunkter och normer.

Andra artiklar förklarar vilka ledamöter som kan delta i delegationernas resor utanför EU. För att hålla nere kostnaderna kontrolleras antalet deltagare strikt, och det krävs förhandstillstånd för alla resor.

Förbindelser med utskotten

I Europaparlamentet finns det tre fullständiga utskott och två underutskott som fokuserar på verksamhet utanför EU ("yttre åtgärder"). Dessa utskott har särskilda förbindelser med delegationerna.

Utskotten och delegationerna håller varandra underrättade om sina sammanträden och diskussioner, och bjuder in varandras ledamöter till sina förfaranden och uppdrag, även när de reser utanför EU.

Utskottet för utrikesfrågor (AFET) är det viktigaste utskottet för delegationerna. AFET-utskottet samordnar delegationerna och utövar politisk tillsyn - inte bara över de ständiga delegationerna, utan över alla ledamöter som åker på tjänsteresor till länder utanför EU.

Utskottet för internationell handel (INTA) samverkar med alla delegationer när en punkt på föredragningslistan rör internationella ekonomiska frågor och handelsfrågor. Den delegation som fokuserar på avtalet om ekonomiskt partnerskap med Cariforum-staterna har särskilt nära kopplingar till INTA-utskottet.

Slutligen samordnar utskottet för utveckling (DEVE) de delegationer som har hand om utvecklingsfrågor. Delegationen till AVS-staterna är en av de många delegationer som samarbetar med DEVE-utskottet.

Innan en delegation träffar folkvalda företrädare från länder utanför EU föreslår utskotten olika politiska frågor som delegationen kan eller bör ta upp. Efter mötet rapporterar delegationsordföranden till AFET-utskottet.

Inriktning på demokrati och mänskliga rättigheter

Många delegationer involverar även gruppen för demokratistöd och valsamordning i sitt arbete. Detta organ, som leds av AFET- och DEVE-utskottens respektive ordförande, övervakar parlamentets insatser för att stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna utanför EU.

En av gruppens viktigaste uppgifter är att organisera valobservatörsuppdrag.

Mellan tio och tolv gånger om året reser ledamöter till länder utanför EU för att observera röstningsförfarandet. Deras erfarenhet som folkvalda företrädare ger deras utvärderingar politisk trovärdighet.

Gruppen för demokratistöd och valsamordning övervakar även andra projekt som syftar till att hjälpa parlament i länder utanför EU att växa sig starkare och förverkliga sin fulla potential.

"Vänskapsgrupper" och andra inofficiella grupper

Ibland bildar ledamöterna inofficiella grupper för att diskutera förbindelserna med länder utanför EU.

Dessa "vänskapsgrupper", som ibland stöds av lobbyister eller utländska regeringar, är inte officiella organisationer inom Europaparlamentet.

Om dessa grupper reser utomlands har de ingen officiell status och får därför inte det stöd från de lokala EU-kontoren som de ständiga delegationerna får. De inofficiella grupperna samordnar inte sitt arbete med utskotten och kan inte föra parlamentets talan.

Ledamöter som deltar i dessa grupper måste vara öppna med gruppens status och undvika att störa arbetet i parlamentets officiella organ.